Tänk alla gånger som jag suttit där själv
Och gråtit tårar för ett helt liv, fast under en kväll
Alla stunder jag själv, bett om under och hjälp
Jag ser tillbaka på allt idag och inser vad som kunde hänt.
Jag var fast i en dvala, som magiskt varje dag
drog mig neråt för varje gång jag tagit ett andetag
jag kan hata, inte vilja finnas kvar
jag kan bryta ihop för minsta lilla sak.
Det är fel, helt fel.
Vandrar runt i dödens sal,
för mina tankar tar övertag.
Hejdå.
