Jag sa att jag hade stöd, men jag börjar tveka på det.

Om du känner mig bra låter du mig vara
och inte börja tramp ner på mig heller.
Förhelvete, trött på detta nu.
Ingen jävel förstår ett skit ju,
inte ens mina närmaste vänner.

Jag sa att jag hade stöd,
men jag börjar tveka på det.
Har jag verkligen det stöd jag behöver?...

Lämna mig ifred om ni inte gör någon nytta.
Vill inte ha några överflödiga vänner,
som inte förstår ett skit av vad jag försöker säga,
vad jag försöker förmedla och förklara för er om.

Jag förklarar hur svårt jag har det
och det jag får är ett 'okej', (metaforiskt)...
Ingen bryr sig så sluta låtsas som om ni bryr er.
Jag är inte dum i huvet.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0