Du är allt jag nånsin drömt om. Du är den som får mig minnas, vad kärlek verkligen är.

Jag kan inte känna något längre.
Glädje är inte på riktigt.
Sorg har jag vant mig vid.
Rädslan är tom.
Oron är konstig.
Ilskan är långt borta.
Tröttheten är försvunnen.
Hungern är oviktig.
Kärleken är glömd.
Smärtan är tämjd.
Mättnaden har flytt.
Energin finns inte.
Kölden spelar ingen roll.
Modet har jag aldrig haft.
Hoppet har jag gjort av med.
Viljan är meningslös.
Säg mig, är jag redan död, eller väntar jag bara?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0