Litar ens någon på mig?
Känner någon sig trygg med mig?
Det tror jag inte.

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/2330325/images/2012/pic_187089506.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/2330325/images/2012/pic_187089506.jpg" class="image">

Jag kan inte känna något längre.
Glädje är inte på riktigt.
Sorg har jag vant mig vid.
Rädslan är tom.
Oron är konstig.
Ilskan är långt borta.
Tröttheten är försvunnen.
Hungern är oviktig.
Kärleken är glömd.
Smärtan är tämjd.
Mättnaden har flytt.
Energin finns inte.
Kölden spelar ingen roll.
Modet har jag aldrig haft.
Hoppet har jag gjort av med.
Viljan är meningslös.
Säg mig, är jag redan död, eller väntar jag bara?

Seg helg.
Blev ingen videoblogg, raderade den.
Vet inte varför, bara gjorde det punkt slut.

Skola imorgon, yäy. Eller inte.
Slippe skola på tisdag (idrotten slipper jag också),
bara för att jag ska till Carema i Eslöv.
Blir väl antagligen och checka svanskotan med magneten-röntken.
Inte så kul.

Vad i livet är kul ens?

Skola, skola och åter skola.
Är så trött på att dag in och dag ut består utav skola.
Vad gör man när man kommer hem?
I mitt fall denna veckan iallafall - Stallkompisar!
Det är nostalagi på hög nivå.
Älskade den serien när jag var mindre :')

Har inte bloggat eftersom varje dag har bestått av samma sak ungefär.
Inte så kul att blogga om hehe...

Pappa frågade om jag ville följa med på resturang idag.
Jag bara: Jaaaa!! :DDD
Kina maaat, bästa mat evah! <3

Take a chillpill and get gone, baai.

Det har gått två år sen jag höll din hand.
Två år sen jag kysste dig.
Och två år sen jag badade i havet med dig.
Den tiden jag var med dig, dvs. I princip varje dag,
det var nog den mest romantiska tiden jag har varit med om.
Jag saknar det verkligen.
Jag förstår inte varför jag inte har tänkt på det innan?
Varför jag inte har saknat dig och inte förstått.
Förstått vad vi hade, som jag bara lät rinna ut i sanden.
"Man vet inte vad man har, tills man förlorat det"

Tillslut mötte jag dig.
Glädje växte inom mig. Något nytt hade börjat.

- Saknar dig.

Döda mig snela.

Jag vill hitta någon som vill ha något seriöst.
Inte någon sån som 'Annaellinor' säger:
"Hej, det här är min kropp. Vill du smaka?"
Nej verkligen inte.
Jag vill kunna ha roligt med h*n som om det är min bästa vän.
Kunna dela med sig av allt,
Lita på personen till 100% utan att känna tveksamhet.
Inte tappa känslorna efter sådär två veckor.
Jag vill kämp för något stort.
Men problemet är ju att jag vet ingen som vill.

Drygar just nu hos farmor och farfar, ska snart käka god mat och fira farfars fördelsedag.
Grattis på 73års dagen <3

Sover hos pappa tills imorgon sen åker jag till La igen.

Mamma har bokat tid hos Carema-kliniken 24/1, antagligen ska jag magnet-röntka svanskortan då och
kanske få besked om den bästa lösningen är operation eller kortizon-sprutor.
Får ju hoppas på det bästa.

Brand på Tolvåkerskolan

Är det fel att jag faller?
Tydligen. Det är skit samma nu, för det är endå försent nu.

Runnin' til' my heart stops beating.
Runnin' for U...

Jag förstår inte varför jag tänker på dig dygnet runt, drömmer om dig.
Varför?
Hur kan man tänka på någon som redan funnit sin lycka hos någon annan?
Och hur kan man tro så mycket när man inte ens träffat dig.
Det är helt oförståligt.
Och det skadar mig i psyket att veta att någon så vacker som dig, kan man inte få.
Att man inte har en endaste liten chans till att vinna ditt hjärta.
Eftersom ditt hjärta redan är vunnet av en annan flicka.
En vacker sådan.
Nästan lika vacker som du.

Vill ge upp dig, men kan inte sluta tänka på dig.

Du vet väl knappast att jag existerar längre.
Well, that's life.

- För hon får inte alls alla att må bra.